Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ombytta roller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
OMBYTTA ROLLEK.
välsignelse med de skogspengarne, de gingo som de kommo
och togo flera med sig. I många år stod skogen likväl bi,
men allt närmare kom man Skogshygget.
—■ Du kan väl lämna liksom lite gardiner kvar kring
min täppa — dä’ kan du väl göra för gammalt skull! tiggde
Andreas.
— Dä’ ska’ vi försöka! lugnade Isak.
Men allt närmare och närmare raspade sågarne rundt
omkring Skogshygget och allt sämre och sämre blef
ställningen för Isak. En dag syntes icke längre någon skog
kring Andreas’ åkrar. Bara stubbar och sten och småbuskar
så långt ögat kunde nå. Hvad som inte dugt till timmer,
bjälkar, plank eller bräder hade mejats ner till massaved.
Då kommo stormar och frost och torka öfver
Skogs-bygget. Lägenheten, som förut födt tre kor, stod inte längre
ut med att föda en. Där blef ingen nämnvärd äring vidare.
Skogshygget, där det förr varit så lungt och hälsosamt, blef
till ett riktigt blåshål. Fisken i ån hade försvunnit på grund
af timmerflottandet, och det stackars folket, som förr mått
bra och statt sig godt däruppe, fick nu pröfva på att bå’
frysa och svälta.
Det var inte underligt om Andreas under sådana
omständigheter förbittrades och kände vrede mot Isak.
— Nu får du släppa till föda åt oss, se’n du fördärf-
vat jord och fiske och jakt och bete och alltsammans med
ditt skogshuggande! sa’ han.
— Du har lika möcke som jag! murrade Isak.
—- Gå då hem och titta i min saltbalja, så får du se
hvad jag har, och kakorna på brödkraken ä’ snart räknade.
Plustru min tål inte vid blåsten, utan är sjuk jämt och
samt och harklar och hostar. Och detta allt blef den
ståtliga lönen för min beskedlighet mot dej. Ja’ vånnar jag
väl vore ifrå’ denna världen! suckade Andreas.
Isak blef bara ovettig på honom och hotade att vräka
honom från stället och sälja jordbiten, om han inte hölle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
