- Project Runeberg -  Berättelser / I furumo och på slåtteräng /
173

(1902) [MARC] Author: Thure Sällberg With: Emil Åberg, Georg Stoopendaal, Wille Gernandt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjärtslag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HJAKTSLAG.

173

— Om ett år ska’ du få pengar. Till dess kunna de
väl få stå. Ja’ kan inte betala förr, förklarade Erik.

— Du kan väl ge mej en växel. Du får omsätta den
bur du vill, ocb skulle nå’ngång fattas dej till omsättningen,,
så ska’ jag hjälpa dej, mente fordringsägaren.

På det viset öfvertalade handlarn Erik att uthändiga
en växel. Men innan densamma första gången förföll, gick
handlarn plötsligt i konkurs. Och nu stod Erik där vackert.
Där blef pantauktion och elände i Skriperyd. När
länsmannen varit där, såg det ut som om elden gått fram
öfver lösegendomen.

Länsmannen gjorde nästan rent hus i både la’gårdf
stall, svinstia och vagnbod.

Måntro, den gången fick Erik också ett rapp, som
kändes. Det sved äfven länge efter’et. Men det
fällde-honom likväl inte. Det hade inte träffat honom på hans
allra ömtåligaste ställe.

Erik liknade nämligen, om jag så får säga, de lof på
träden, som inte ramla ner för de första vindstötarne i
hösten, utan hörde till dem, hvilka hänga fast tills den
riktiga vinterkylan och den sannskyldiga stormen komma
rusande nordanfrån.

— Jag har pojken att sträfva för, lät han. Och så
tog han nya tag och vånnades med sådan kläm, att han i
sinom tid satte upp med båd’ fä och redskap å nyo i
Skriperyd.

Men så kom det en tid, när sonen började gå på
lekstugor och komma hem drucken i soluppgången om
sön-dagsmorgnarne.

Då blef det så konstigt och kallt inom Erik. Han
liksom började vackla.

Det är inga goda tecken, go’ vänner, när en
faders-örongott är genomblött af tårar om morgnarna. Nej, det
är dåliga tecken, och Gu’ vet, hvad det är för barn, som.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 7 23:06:41 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/beratt/1/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free