Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjärtslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
endast kunna dallra ur ett blödande och tröstlöst
fadershjärta.
När han nu såg sin son hemma, somnade äfven Erik.
Om några timmar vaknade han emellertid vid att
stugan fylldes af folk. Och bland dem var länsmannen.
— Hva’ i Herrans namn står på? stammade han och
reste sig skälfvande i sängen.
— Din son har i natt vid lekstugan i Karlsbygget
stuckit ihjäl Karl Johans son i Brantelid. Och jag häktar
honom nu.
Ser ni, godt folk, den smällen drabbade Erik just på
det rätta stället, midt i hjärtats ömtåligaste punkt, och nu
föll han, liksom löfven falla af min lönn, då den rätta
nattfrosten kommer och kniper af deras skaft.
När de ledde ut hans raglande, ännu nästan
medvetslöse pojk genom dörren, föll Erik ihop i sängen och det
grånade hufvudet, till hvilket lifvet burit så många tunga
tankar, sjönk ner på den tårdränkta kudden.
Då husfolket efter villervallan kom in och sporde, om
han inte ville stiga upp, låg han där stum och kall.
Under ett långt lif hade han stått emot och värjt sig
manliga mot ödets slag. Ibland hade han väl segnat, men
han hade rest sig igen. Nu kom det dock oemotståndligt
och med allvar, nu råkade slaget midt i fadershjärtat,
och då föll Erik tyst, snabbt och förgäten, såsom då ett lof
rasslar till marken i höstens natt.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
