Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En syndapalt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN SYNDAPALT.
179
Isak hade tagit fatt i göken och blåst till af all sin
kraft.
Han bade visserligen känt, att det var något som yrde
i synen på’n, men han hade inte fäst sig därvid utan trott
att det var damm, som samlat sig i gökens innandöme.
Men när han kom hem, hade han nästan vettskrämt hustru
och barn, ty han var svart som en morian i synen, och
husfolket hade trott, att han antingen blifvit biten af en
galen hund eller ock att han fått pesten. De hade inte på
länge vågat närma sig honom.
— A’ inte så’nt schvinaktigt? sporde Isak.
— Jo, det ska’ han få för! sa’ handlarn.
— Ahja, vi ha nok lite te’ mans var’t utsatta för hans
lergök. Och nu ska’ vi ha slut på’t! inföllo vi andra.
— Hm, hm — en så’n drummel! mumlade handlarn.
— Och hur gjorde han inte med gamla Inga i Pinutten!
skrek Lars i Fåfängan, som också var med i deputationen.
— Hvad gjorde han med henne?
— Jo, hon hade bedt en del hustrur i roten om
yst-hjälpe, för hon ville ställa ihop en liten julost åt sig,
gumme-sjåtan. När nu mororna på en viss dag skulle komma till
henne med mjölken, ville Inga fägna dem, kantänka. Och
så gick hon hit och köpte för trettisex skilling vin. Men
den eländige bokhållarn gaf henne i stället sådant där
gulaktigt ostlöpe, som ni har på flaskor och säljer. Ni kan
väl förstå hur fördärfvade käringarne blefvo i sina magar
utå löpet. Min var där också, och med henne blef det
ingen reda på fjorton dars tid. Ä’ inte så’nt upprörande
och fähunsaktigt? slöt Lars i Fåfängan.
På det viset höllo vi på en timmes tid och lade fram
bokhållarens uselheter, af hvilka en del voro sådana, att
man knappt kan tala och mycket mindre skrifva om dem.
Handlarn satt och grunnade och ibland log han. Det
syntes på’n, att han just inte blef så värst ilsk på
bokhållarn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
