Berättelser / I furumo och på slåtteräng / 180 (1902) Author: Thure Sällberg With: Emil Åberg, Georg Stoopendaal, Wille Gernandt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En syndapalt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Slutligen sa’ han:

— Jag ska’ säja er, gubbar, att det vore synd att köra
bort honom. Han är så full af illmarighet och han är karl
att tänka ut så många rackarstreck, att det tydligen blir
den likaste handlare, som man kan tänka sig, af honom!
Se’n hällde han upp mer piccardon och var så beskedlig,
att vi till sist gingo in på att nöja oss med, att bokhållaren
inkallades och undfick ett rejält ovett i vår närvaro.

Bokhållaren grät och bedyrade.

Nå, handlarn kallade in honom på kontoret och
skrupensade upp honom och lofvade honom smörj, om han inte
bättrade sig. Och bokhållaresvinet grät och bedyrade, att
han efteråt aldrig skulle skoja, åtminstone inte med
gammalt folk.

Se’n fingo vi mera vin och voro belåtna med utgången
af vår sändning.

När vi se’n gingo, stod bokhållarn i boden och grät
och bad om förlåtelse, lofvade fullständig bättring samt bjöd
oss snus.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>