Berättelser / I furumo och på slåtteräng / 197 (1902) Author: Thure Sällberg With: Emil Åberg, Georg Stoopendaal, Wille Gernandt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ackord

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stånd att vänta längre. Visst hade han skrifvit bå’
anmaningsbref och memorandum till Peter. Men denne hade
dängt in brefven i »skeffanjeren» utan ätt låta läsa dem för
sig. Ty själf kunde inte Peter »läsa skrefvet». Det var
onödigt låta folk veta, hur han hade det med handlarn,
och så hade han ju trott att ingen farligare brådska vore
å färde, hvadan han gått lugnt vid sina gärningar hemma
i Fållen ända tills den förbaskade lagsökningen kom.

Han duttade med hufvudet och småsvor ibland och halfgrät ibland.

Men då hade det blifvit lif i spelet i Fållen och ett
grufligt bestyr med pängalånande och dylikt.

— Aldrig har här varit nå’n länsman i mina hus, och
mä’ Guss och go’a mänskors hjälp ska’ här ingen komma
i min tid, menade Peter och for omkring i socknen som en
skottspole och tiggde ihop borgesmän till ett sparbankslån,
medelst hvilket han skulle betala handlarn och hålla
länsman från sina stuguknutar.

Efter sju sorger och åtta bekymmer hade Peter fått
ihop lånet och nu var han på väg till sta’n med pengarne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>