- Project Runeberg -  Berättelser / I furumo och på slåtteräng /
198

(1902) [MARC] Author: Thure Sällberg With: Emil Åberg, Georg Stoopendaal, Wille Gernandt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ackord

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

198

ACKOKD.

Var det då kanske så underligt, om han var bedröfvad,
stackars karl? Han var bå’ arg och ledsen, ty det finns väl
ingenting värre på jorden än att vräka ut pängar för
påsa-gödsel i torkår, då man inte ser ett dugg till verkan af
denna. Och inte är det trefligt att lägga ut schaber för
kli, som är uppätet af svin, som längesen slaktats och
förtärts eller betala kaffe, utdrucket af rännarkäringar.

— Tvi, tvi, den dålie! Men så ta’ mej dalern om jag köper
så möcke som för tre styfver snus utå den fähunden, som
lagsökt mej och skämt ut mej hos kungens
befallnings-hafvande och i hela världen, spottade Peter.

Han var, som sagdt, både ledsen och arg, där han
knekade fram på vägen. Han duttade med hufvudet och
småsvor ibland och lialfgrät ibland.

Rätt som Peter så satt där och lät hästen lurfva så
sakteliga, fick han höra, att någon kom körandes efter
honom i skarpt traf.

— Undras hvem dä’ kan va’, som kör så karlaktigt?
Och så tittade han sig om och fick se Ola i Svensbygget
komma.

— Gu’da, Peter, ä’ du ute och åker i värmen!
hälsade Ola.

— Ja, gunås! Hvart bär dä å mä’ dej?

— Te sta’n, lät Ola och körde förbi Peter.

Så åkte de en stuud och skreko till och pratade med
hvarandra.

— Låt din häst gå löske efter — han följer nok med

— och kom hit och åk jämte mej, så kunna vi prata bättre!
skrek Ola.

Ja, det gjorde Peter. Och när de åkt och pratat en
stund, hade Ola fått reda på Peters ärende och svårigheter.

Ola satt en stund och grunnade och sa’ inte ett ord.
Men Peter begrep att det var ett djupt ämne, som
sysselsatte den gamle lurifaxen och processmakaren. Ty en så’n
var Ola.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 7 23:06:41 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/beratt/1/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free