Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rusthållaren visste förstås inte ett orcl om, att tösen
gått och förgapat sig i den granne skomakaren.
Men så gick gubben en dag på sitt loft och letade och
svor, spejade och regerade efter sin vänstra långstöfvel, som
han inte var människa att hitta. Hur han då ref och trefvade
uti bråten däruppe, fick han händelsevis fatt på ett färskt
bref, som han inte kände igen. Men han såg, att det stod
»Adolf» under det, och då anade han bums oråd, stoppade
det på sig, stängde in sig i nattstugan och läste och läste
samt blef grön i synen utaf ilska och förtret. Och så
underligt var inte det, ty brefvet var till på köpet skrifvet
på rim, adresseradt till Mina och lydde så här:
Evigt ällshacle vän och ungdomsflecka!
»En liten strof jag dekta vell
Tell lella vännen min.
När f;ir din låser dörren till
Hvar gång som jag vill in,
Så må jag sjonga med min röst
En stump, som tränger tell dett bröst.
Om far din hafver fä och gull,
Och kvarn och såg också, .
Så kan dä’ bli en dag te’ mull,
Och du kan fattig stå.
Af högfärd ä’ han styf å stor,
Men kärlek i mitt hjärta bor.
Du vet nok hvar jag väntar dej
Igen om lördag nattl
När gubben somnat, smyg te’ mej,
— Det är ett ljufligt spratt —
Vår kärlekskalk förutan drägg
Den töms vid Linstads badstuvägg.
När göken gal i soluppgång,
A munter sädesknarr
I daggigt gräs gör sina språng,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
