Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ä gubbaskam vår narr.
Han snarkar då å anar ej
Att du i badstun’ ä’ med mej.
Ja, kom igen om lörda’ kväll,
När gubben gått te’ ro,
Så ä’ du söt å rar å snäll,
A natta ska’ bli go’.
Så vaksam som en and på ägg
Ar jag vid Linstads badstu vägg.»
Jess, hvad rusthållaren blef arg och förbanskad. Men
lian låtsade inte om någonting.
När så lörda’n kom, skickade han hustru sin och flickan
bort till släktingar i en annan socken. Mina ville inte gärna
följa med, kantänka, men det hjälpte inte. Och rusthållaren
var så knepig, att han inte ställde till resan för än det var
så in på tiden, att hon inte kunde skicka återbud till
Adolfa-lufvern om mötet.
Så fort fruntimren emellertid hadé gifvit sig i väg,
kallade rusthållaren in sina drängar och tog fram bränvin
och kaffe samt talade om för dem, hvilka anslag
»skomakare-Adel» hade emot Mina och om mötet vid Lindstad.
— Vell i hjälpa mej, pojka, å spela den pleggande
pojeten ett spratt i kväll? sa’ rusthållarn och lät flaskan gå
omkring.
— Ja serratrecken! grinade drängarne, för sådant tyckte
de om.
Nå, när kvällen kom, hade en af drängarne klädt ut
sig i Minas kjolar och hällt utaf hennes osevatten på sig,
så att han liknade Mina såsom ett bär och osade såsom
Mina på långt håll.
Sen togo de med sig så mycken ungdom där fanns i
byn och ringade så badstu’an och Adel, som om de skolat
ringa björn. Och rusthållaren och hans spanska rör voro
med. Men tyst gick det. Rätt som nu Adolf låg och
väntade vid badstuguknuten, fick han se tösa komma i skummet.
Bland sockenkungar. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
