Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ocli ingen kunde begripa hvad lian menade, utan de
bara glodde på honom.
Men Sven gick efter sin körkekäpp, tågade sen rakt på
bordet och klippte till kaffekannan, så att hon gick i
hundratusen bitar, och så att det skålllieta kaffet for i synen
på hela sällskapet, men mest på prästfrun och fästmannen.
Ett farligt skrål och skrik och jämrande blef där.
— Hva’ i Herrans namn va’ dä? pustade Sven.
— Dä va’ ju kaffekanna, ditt blindstyre! svarade hustrun.
— Ah, åh, du min store skapare! Och ja, som töckte, att
det var den store hvitbrokete lagårdskatten, som fluget opp
på bordet! halfgrät Sven.
Aldrig har väl sådant någonsin händt vid en
trolof-ning förut, och hela affären hade bestämdt gått åt putten,
ty Johan blef nästan toseter, 0111 inte pastorn jämkat ihop
dem. Men säkerligen hade inte ens han kunnat få affärerna
till stånd, om inte Sven i yttersta minuten hade ökat
hemgiften med 500 kronor.
Det var ett dyrt rapp för honom.
Men att pastorn lade sig ut för Sven, det var då mer
än vackert, ty frun hans blef så illa skållad, att hon fick
ligga under doktorn i tre veckors tid, innan hon kunde
visa sej, och den ena fröken fick sin klädning förstörd för
bå tid och evighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
