Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
refve ut mett höjra öja, så kunne dä’ inte göra annat än
godt, och ja’ skulle kössa näfven, som du gjorde’t mä, så
pass ällskar ja dej nu och in till min sista pust. När ja’
tänker på hur löcklia yi bli, så går det omkring i skallen
på mej, så att ja’ vell ramla ikull, för du smakar bättre
än sötost, och di andedräkt osar skönare än
korfva-krydder.»
— Ge attan och läs längre i dä’ där brefvet, som ho
tar fram och slår mej mä’ hvar gång ho’ ä’ illsk och besatt
af den onde. Ja’ skrefve’t når ja’ va’ ong och dum! Men
efter som ho’ inte vell ge mä’ sej, markatta, så ska’ I få
läsa hva’ ho’! dä’ förhärdade falska etterboet skref te’ mej
på. den ti’en afbröt Pelle och tog fram ett papper ur sin
chiffonier. Och vi läste:
»—–- lelle välsignade Pelle tror du inte, att ja’
töcker tusen gånger mer om dej än du om mej. Ja’ får
inte en blunn i mina ögon en endaste natt, utan legger
bara och tänker på hur rolit och godt dä’ ska’ bli, när vi
kommer ihop. Då ska’ ja’ kössa dej da’n igönom och tvätta
dej på halsen om söndagsmornarna och smörja dina stöflar,
och hvareviga kväll ska’ ja’ baka pannekaka åt dej i stället
för å koka gröt, så länge du lefver. Och om du rätt skulle
komma fuller ifrå sta’n, så allri ett ondt ord ur min mun,
bara klappning och kössning, hör du dä. Och inte ska’ du
behöfva slita, utan ja’ ska’ hjälpa dig i utegärningera och
stå dej bi bå ute och inne natt ocli da’ mä hela min store
tjärlek änna tells ja’ läggs i grafva, för du ä’ min–»
Här ryckte Stafva brefvet ifrån Petfson och slängde
det på elden.
När Pelle såg detta, ville han slita sitt bref från henne,
och innan Petfson och jag visste ordet af, voro de åter i
hals och hår på hvarandra. Pelle frustade som en flodhäst,
och hon klämde i som en ånghvissla. Petfson och jag
blefvo förskrämda och flydde ut ifrån Fästampen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
