- Project Runeberg -  Berättelser / Bland sockenkungar och backstugusittare /
188

(1902) Author: Thure Sällberg With: Emil Åberg, Georg Stoopendaal, Wille Gernandt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

for lian äfven af. Och där var målet, där var gränsen.
Kyrkovärden förlorade balansen i bersåns öppning, hyfvades
från sin plats af några grenar samt dängdes midt upp på det
där dukade kaffebordet, hvilket krossades och tillintetgjordes,
medan tjuren glad och lättad stack i väg genom motsatta
öppningen.

Hvilka ord, som därpå växlades mellan prosten och
den i grädde, socker och sönderslagna koppar drunknande
kyrkovärden, har jag aldrig fått veta.

Men jag trotsar hvilken kyrkovärd som helst i
universum att göra denna manöver efter.

Hvad komministern i Sutaryd beträffar, så hade han
en dag köpt sig en gammal kasserad husarhäst samt öfvade sig
då och då i ridt. För motions och vederbörlig späknings skull.

Så fick han en dag för sig, att han skulle rida ned
till Skumpaslätt och hålla sig i skogskanten för att åskåda
husarernas exercis och ridning och dymedelst söka
inhämta något. Och det gjorde ban.

Men när ryttmästarn vid ett tillfälle lät truppen hvila,
då den stod uppställd på linie, fick han oförhappandes syn
på pastorn samt kände bums igen den gamla nummerhästen.

Ty ryttmästaren hade reda på hvarenda häst lika väl
som på hvartenda fruntimmer i hela orten.

Ögonblickligen for skam i den sabla ryttmästarn och så
lät han blåsa en piffig signal.

Nu vet man, att när en gammal nummerhäst får höra
en sådan signal, är det som om bin onde själf finge makt
med honom.

Innan pastorn alltså fick tid att blinka, rusade hans
häst af som en raket och ställde upp sig på skvadronens
högra flygel. Det hjälpte inte, hur den arme prästen stretade
och drog i tyglarna.

Men så fort den syndfulle ryttmästaren väl fått se den
nye husaren och flygelmannen på rättan plats, kommenderade
han svängning åt vänster.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 7 23:06:53 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/beratt/2/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free