Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett företal.
\J jet finnes icke många i det här länet, som begått en sådan massa
JU dårskaper och stollastyeken som jag. Det säger åtminstone folket,
och jag erkänner det också själf öppet och ärligt, ty skrymta vill jag
inte. Men det håller jag före, att det dummaste jag i alla fall låtit
komma mig till last är, att jag knäckte till att skrifva sådana här
paschasor. Ty hade jag inte det gjort, vore jag säkerligen icke i
detta ögonblick’ gift och fängslad samt ej heller tvungen att skrifva
företal, hvilket synes mig vara en nästan lika svår botöfning som
giftermålet.
Det är nu, gu’nåde mig så visst, inte mer och inte mindre än
tredje gången jag kommer dragandes med en sådan hår bok, och jag
har ingenting annat att anföra till mitt försvar ån alt det år ett
illfundigt och härsklystet fruntimmer, som har narrat mig att begå
dessa gräsliga synder.
Den, som späkt sig med läsningen af mina två föregående
volymer, minnes måhända, att det var tGretat, som fann upp det
hår geschäftet för att vi skulle få medel att komma tillsamman.
Hon fick sin vilja fram, det illistiga stycket, och nu, sedan hon
fattat tyglar och tömmar och tagit makten och väldet, jagar hon mig
till samma gräsliga vedermöda för att få grannlåter och bjäfs till
sig och ililla-Greta-i, som kom till oss för ett par månader sedan
och nu ligger och sprattlar och gnäller i en vagn, den vi fingo borga
hos korgmakaren tills de här paschasorna blifvit vända i guld.
Stackars korgmakare!
Hvar gång jag tänker på honom, måste jag bekänna för mig
själf, att han byggt sitt hopp om likvid på en mycket oberäknelig
grund, ty det beror ytterst och endast på recensenterna hår i landet,
om han. inte skall taga skada genom sin affär,för bindelse med mig.
Det sa’ jag honom ock häromsistens i ett uppriktigt ögonblick.
Men det var så långt ifrån, att han blef ledsen för det, att han
tvärt om grinade godt och bredt som en solvarg och svarade:
— Då år jag lugn som en filbunke och så säker, som om jag
hade pängarna i näfven, ty här finns inte skarpsyntare, hederligare,
honnettare och finare folk i landet än recensenterna!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
