- Project Runeberg -  Berättelser / På kyrkobacke och i gillestuga /
Företal

(1902) [MARC] Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Så sa’ han och han hade tvifvelsutan rätt. Mon jag själf äi’
dock räddare för den än för hin håle, det år tvärsäkert, oaktadt dc
aldrig gjort mig annat än godt och bringat mig mycken välsignelse.

Jaf/ nämnde hårofvan att det är förenadt med vedermöda att
tälja sådana här historier från de landtliga samkvämen Kring
Lång-uedsbrasan, Vid aftonuardsdags, På kyrkobacke och i gillestuga. Men
det år icke blott förenadt med vedermöda utan äfven med farligheter.
Åtminstone för mig. Ty jag har egentligen icke någon vidare duglig
fantasi, så att jag kan konstruera upp en paschasa i hufvudet och
sedan svänga till henne på papperet. Utan jag måste se eller höra
för att kunna få ihop något.

Då kan man allt tänka sig, att gubbarne härute, hvilka långt
ifrån alla äro fallna för ggekel eller begripa sig på skämt, ska’ bli
arga och besatta, når de få se sina bravader skildrade i tryck,
sanningsenligt och precis så, som det har gått till.

Det ryser därför i mig, när jag påminner mig cdl den
välsignade smörj jag fått under de två sista ären af personer, som inbillat
sig, att jag fört spektakel med dem. Och nu ska’ det gifvetvis bli än
värre, når de i den här boken desslikes finna sig afritade och
dråpligen porträtterade af en skämtsam artist. Ty jag får naturligtvis
ock lida för hvadhans gärningar värda äro.

När det nu blir mörkt fram åt hösten och i adventet, vågar jag
mig därför bestämdt inte utom knutarna, om jag vill ha armar och
ben i behåll. Det förklarade jag ock för Greta häromsistens. Men det
bara fröjdade den nippertippans hjärta. Ty hon grinade, slog ihop
händerna och sa’:

— Det blir just bussigi det där, gubbe lille! Då får du sitta
inne och dra’ vagnen och tralla för lilla-Greta. Tänk så vådligt sött
det ska’ bli!

Jojo, det är just sköna utsikter jag har för den närmaste
framtiden.

Hvart jag spanar, ser jag ingenting annat än recensenters
hvassa pännor, bondgubbars knytnäfvar, knaggligt bröd och en obetald,
osmord och gnisslande barnvagn.

I detta mitt eläncle måste jag dock sätta min förtröstan till
gladlynta och vettgiriga läsare, hoppandes att de i sin godhet rätt
flitigt måtte lägga sig till med denna bok. Ty det allenast blir balsam
för mig.

Vernamo i augusti 1896.

THURE S.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:48:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/beratt/3/0004.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free