Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Per i Skinnarbo var hungrig efter vanligheten, och då
han märkte ett brödspett i taket, bröt han ur en kaka och
gaf sig till att doppa i grytan det värsta han kunde. Men
så värst godt fann han det i alla fall inte.
När han höll på som allra bäst, kom emellertid
Johanna åter.
— Ursäkta, sade Per, att ja’ doppar ett grand! Jag
har gått lång väg och är bra svulten, men dä’ va’ ett
magert fläsk du kokar! Dä’ smörjer just inte brödbiten så
särdeles!
— Tvi sjutsingen, inte kan I doppa där! Dä’ ä’ inte
sofvel i den grytan, hojtade Johanna och blef alldeles perplex.
—• Hva’ attan ä’ dä’ då? frågade Per och började
blekna.
— Dä’ ä’ Jösses böxer, som ja’ får lof att koka och
byka! Han handterade dem så uselt i går, när han hjälpte
landtmätaren kränga en räf, som han skjutit!
Per slängde brödbiten och löfvade Johanna och Jösse
14 dagars anstånd med betalningen af deras auktionsskuld,
om de bara ville hålla tyst med hans festmåltid. Men det
kom ut i alla fall.
Man kan tänka sig hvilken mammonsträl Per var, när
man spörjer, att han inte kunde styra sig ens vid själfva
nattvardsbordet. A’ke det rysansvärdt och nästan syndigt
att bara tala om ett sådant elände? Men sant är det i
alla fall.
En sommar skulle han, bevars, en gång gå till
.skrift. Hur det då bar till, kom han att ligga bredvid
Måns i Gölen, som han inte sett på länge. Så fort nu
pastorn hade gått förbi dem, påtade Per till Måns med
armbågen i sidan och sa’:
— Di femton kronorna, som du är skyldig för Skrikebo
auktion, vill ja’ ha’ nu efter tjänsten; annars får du
stämning i veckan!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
