Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med henne och diktade till och med visor 0111 henne, och
dem sjöngo de om lördagskvällarna, så att det skallade, när
de gingo förbi hennes stuga.
Så, serradö, kom det tit i socknen, att hon själf blifvit
betagen i vår gamle landtbrefbärare, Johannes Isaksson, och
däraf blef det ett rysansvärdt rumor. Ty det kan man tänka
sig, att när kärleken flyttar in uti en så stor kropp som Fias,
så får den ett vådligt svängrum och lefver förfärligt.
Johannes Isaksson hade förut varit rättare och
umgåtts med inspektörer, så han kunde omkring fem stycken
utländska ord, dem han också flitigt använde, och det var
det, som knäckte Fia.
En dag kom han sålunda ner till henne på Sjöhemmet,
bockade sig och sa’:
— Får ja’ lof obstruera jungfrun mä’ denna
postförsändelse?
Det talesättet gjorde hennes gamla hjärta godt. Hon
tyckte, att det lät liksom ett eko från Svanaholmstiden, så
att allt det finaste och bästa, som fanns i hennes skåp, kom
fram, och det värdt kalas för Johannes.
Ifrån den stunden skaffade han sig ofta ärende till
Sjöhemmet, där han städse mådde såsom en prins.
— Dä’ ä’ så angenämt att gå hit, ty när en har varit
ibland bildadt folk, är det alltid liksom upplyftande att
träffa ett ekevågt och cyniskt fruntimmer. Annars råkar
en ju inte annat än rått bondfolk härute! tyckte Johannes.
Fia myste med mun, kände sig smickrad, kokade kaffe,
bakade våfflor och proppade landtbrefbäraren så full däraf,
att han knappt kunde gå hem. Naturligtvis skulle Johannes
varit en stock eller en sten, om han icke låtit sig sådant
behaga, och det dröjde häller inte så värst länge, förrän Fia
och Johannes hade saken klar sinsemellan och kommo öfverens
att lägga i väg efter lysningssedel.
Men det visste de då bägge två, att om folk finge se
dem tillsammans på väg till prästen, så skulle de blifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
