- Project Runeberg -  Berättelser / På kyrkobacke och i gillestuga /
30

(1902) [MARC] Author: Thure Sällberg With: Emil Åberg, Georg Stoopendaal, Wille Gernandt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

utsatta för spektakel och drift i gårdarna, särdeles från
ungdomens sida.

Fördenskull funno de upp ett besattandes godt knep,
hvarigenom de ansågo sig kunna lura sockneboarne alldeles
dråpligt.

De skulle nämligen ge sig åstad i sina
hvatdagskosty-mer, hvar och en särskildt, och taga med sig
helgdags-kläderna i hvar sitt knyte.

På det viset skulle då ingen kunna misstänka dem
för att vara på väg till prästgården, tänkte de.

Men på visst klockslag skulle de mötas i Boarps äng
en bit från vägen. Där skulle de ömsa kläder och se’n gå
en liten skogsväg fram till prästbostället.

— Hi hi hi, hvad vi ska lura de uslingarna, och så
snopna di ska bli! grinade de gamla tosingarna och pussades
i glädjen öfver det väl funna påhittet.

Nå, på öfverenskommen dag i början af hösten gaf
Johannes sig af med knytet under armen.

— Hvart ska’ postmästarn lägga i väg så tidigt på
da’n? sporde de honom, när han drog igenom Stoarps by.

— Ah, ja’ ska’ göra en liten schväng! svarade Johannes
och såg vördig ut.

Men pojkrackarne hade sett en flik af hans
helgdags-rock i knytet och anade genast argan list. — Och så fick
han spioner efter sig, stackarn.

Det dröjde inte så värst länge efteråt, förr än jungfru
Fia kom, också hon med ett stort knyte i handen, och
rul-tade, knyckte på nacken och pustade i brinkarna.

Byafolket hade knappt fått syn på henne, förrän de
begrepo något så när, hvad som var på färde, och inom
kort var hälften af folket oförmärkt i hälarne efter henne.

Ty där bor, gunås, ett vrångt och ledt folk uppe i
Stoarp. Det ha de alla da’r haft rykte för.

Men Johannes och Fia anade intet ondt, utan träffades
gladeligt på den utsatta mötesplatsen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 7 23:07:05 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/beratt/3/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free