Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och Anna Stina i sin enfald tro&de honom.
Far hennes förmanade henne visserligen och försökte
öfvertyga henne, att Kalle inte hade någon mening med
hvad han pratade, — men det halp inte. Tvärtom blef
hon allt mera etter befängd.
— Men du kan väl begripa, att han, som kan få
hvilken helgårdsflicka som hälst, inte tar dej, som ingenting
har. Och inte har du någon vidare vackerlek att bögga
på! predikade gubben.
— Dä’ hjälper inte hva’ I säjer, far! Han har sagt
öfver hundra gånger, att Ad ska’ gefta oss! mente Anna
Stina och knyckte på nacken och var så säker på Kalle
som på domen.
Men framåt hösten begaf det sig, att Kalle likväl tog
ut lysningssedel med en annan tös i socknen, såsom ju
också hvar och en kunde tänka, att han skulle göra.
Då blef Anna Stina, som vid den där momangen var
omkring tjugo år, liksom en smula »vurmer» en liten tid.
Inte på det viset, att hon tog till att magra och tackla
af och önska sig döden eller dylikt, som är fint och modernt,
utan hon gick för sig själf och bet på tänderna och grunnade
på, hur hon skulle kunna göra Kalle ett reelt spi’att.
Hon ville visst inte slänga svafvelsyra i ögonen på’n,
ty så långt äro vi inte komna ännu ute på landsbygden.
Hon törstade blott efter ett tillfälle att få chikanera och,
som det heter, skälla ut honom på folkavis midt ibland
mycket människor.
Och på den saken funderade hon så skarpt, att folk
trodde att hon gick och var halftoseter.
Nå, omsider fick hon en plan färdig.
Söndagen före bröllopet gick hon till kyrkan och lagade,
att hon träffade på den trolöse, när han befann sig midt
inne i en stor folkskock på kyrkogården.
— Nä’, si gu’da, menedare! sa’ hon och gjorde sig till
och neg för Kalle samt var så ilsk, att underkäken darrade
och skalf på henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
