Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stilla fred fästigen fram för att lägga sig öfver natten under
den stora eken vid stättan, — och han anade intet ondt,
förrän gumman flög på’n och ville kyssa’n.
Stuten kunde ju inte bli annat än både snopen och
förargad.
Han slängde till med hufvudet, så att han rände hornet
i det vänstra ögat på Anna Stina och bölade. Denna tog
också till att tjuta i sin stad, ty ögat är en ömtålig lem.
Så där blef ett fasligt väsen i kohagen.
Anna Stina måste in på sjukhuset, och alla människor
ömkade sig öfver henne och tyckte, att det var stor synd
om det arma kräket, så att till och med komministern, som
annars inte brukar lägga sig i käi*lekssaker, under tiden
kallade till sig Johan, förmanade honom och sa’:
— När nu Anna Stina blir utskrifven från sjukhuset,
så är du väl snäll och gifter dig med henne, ty du var i
alla fall skuld till hennes olycka!
■— Får si! Men blir hon enögd, .så ger ja’ henne
attan! genmälde Johan.
Stackars Anna Stina! Hon blef enögd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
