Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klockstapelsmålning i Gnidarum.
En dag, då jag kom upp till kyrkovärden i Skyaklämma
af Gnidarums församling, fann jag honom liggande på sitt
yttersta och hängifvande sig åt betraktelser.
— Hvad står på, kyrkovärd? sporde jag.
— Jo, jag närmar mig förgängelsen med stora steg!
— Ah, hundingen häller! Kyrkovärden ser just inte
så värst döalik ut!
— Men ja’ ä’ förgeftad i alla fall, blo’förgeftad och
fördärfvad för evig ti’ och dä’ har jag att tacka den
förhärdade utlänningen för. Dä’ ska’ värkligen bli roligt att
se, här länge den rackarn kan få hålla på med att suga
must och märg och hälsa och matsmältning ur vårt gamla
reela land! stammade kyrkovärden.
Då detta egentligen för mig var ett dunkelt tal, gom
jag inte kunde fatta, utan bara satt och gapade, anförtrodde
mig kyrkovärdamoran, att hennes herre och mästare ett par
da’r förut nere hos landthandlaren hängifvit sig åt ett allt
för ymnigt förtärande af utländskt vin, hvilket rent
för-därfvat honom.
På grund häraf var han nu alldeles ursinnig på alla
främmande nationer och låg där och smutskastade dem alla,
men synnerligen den, som släppt till det vin, hvaraf han
blifvit platt förstörd, och hvilket han förmenade skulle lägga
honom i grafven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
