- Project Runeberg -  Berättelser / På kyrkobacke och i gillestuga /
56

(1902) [MARC] Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I början gick det nog litet allvarsamt till väga, men
fram på natten mynnade kalaset ut i fyrmannapolska,
killespel och ett hurrande såsom på det bästa slåttagille.

Och länsman, som var med och fyllnade till, sa’ också,
när han på ottan skulle krafla sig upp i sin gamla schäs:

— Så har jag då — hick — aldrig — bevistat
trefli-gare graföl i detta distrikt! Jag har klått dem på femton
krisch — hick — i kille under denna välsignade natt —
hick!

En del nymodigt folk runkade nog på skallarne och
yttrade ett och annat graverande ord om det där kalaset.

Men det gjorde de nog i oförstånd, ty inte får man
lägga samma måttstock på en nämndeman eller en jurist
som på vanligt folk.



Och nu komma vi till det stora fördärfvet hos
sockenungdomen.

Kransarne på den dödas grafkulle voro knappt
vissnade, förrän »Fårakull» började slå sina lofvar kring Malin
i Björkefall, den grannaste och raskaste tös, som vi ha’ i
pastoratet, näst min Greta förstås.

Och hvilken sami kristen kunde väl tycka på det!

Nämndemannen hade nog sjutsingen länge dragits med
det, som var ledt i fruntimmersväg, så han kunde väl
tränga till htet grannlåt, han också så väl som en annan.

Men pojkarne i grannhället blefvo alldeles toseta.

— Det ska’ bli en evinnerlig osanning, att en
flintskallig änkeman ska’ få dä’ fina köttet! mente de i. sin
afundsjuka och ställde till allt det värsta ofog man kan
tänka sig för »Fårakull» på hans giljarefärder.

Ännu mera besatta blefvo de, när det spordes, att
Ma,lin lät sig nämndemannens afgudadyrkan väl behaga.

Aldrig kunde han fara bort till Björkefall, utan att de
samlade sig vid något vägskäl och skrämde hästen i sken
för honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:48:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/beratt/3/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free