Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skälleboiternas tjufvajakt.
Skällebo by låg och ligger än i dag, förstås, i en
af-krok af socknen bakom skogen, som sträcker sig norr om
kyrkan.
Där lefde Skälleboiterna ett isoleradt lif och voro, som
man säger ett folk för sig själfva.
De hade just aldrig haft stort umgänge med de andra
sockenborna och ännu mindre blef det, sedan Skällebofolket
blef väckt och öfvergaf att gå åt kyrkan.
De hade egentligen aldrig haft namn om sig att vara
några kvickhufvuden, utan det var snarare tvärt om med
den saken.
De öfriga sockenmännen gjorde dem därför både med
rätt och orätt till föremål för sin blodiga drift, och när
någon yttrade eller gjorde något dumt eller bakvändt, så
iick han städse höra att »han var dum och kokt som en
Skälleboe».
Den omständigheten, att de senare bodde aflägset i
skogen, långt från järnväg och annan »drafik», gjorde
förstås, att de aldrig fått lära sig reela folkforor, de
stackame.
Fördenskull blefvo de snart ett ljufveligt byte för
allehanda vinkelpredikanter. Skälleboiterna voro inte mäktiga af
någon slags kritik utan de föllo till dem de sist hörde, bara
han löfvade dem himla och förlät dem deras små
missgär-ningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
