Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så voro de då en tid »syndfria» och tittade med förakt
ner på folket i kyrkobyn, när de voro ute och huggo vidj or
i sin skogskant.
Och de pekade med vämjelse ner på kyrkan och sa’:
— Si, där ligger den skökan.
Sen blefvo de baptister ett ryck och läto döpa sig
samt och synnerligen i den lilla gölen invid Skärfvebo
mosse. Men så fingo tre af deras bästa flickor
lunginflammation genom förkylning under dopet.
Då blefvo de rasande och vordo affällingar hela
skocken och syndade alldeles dråpligt samt lefde i kött och
uppenbart elände ända tills Sakarias Persson flyttade till
dem och fick sätta upp sig en stuga på deras allmänning.
Man hade inte klart för sig hvad Sakarias var för
slags gök. Men han kom dit en gång, drifvandes, man
visste inte hvarifrån och »höll samling» 0111 kvällarna. Och
Skällebofolket blef så betaget i hans predikosätt, att de
nödgade honom stanna samt hjälpte honom timra upp kåken
på allmänningen.
Gu’ vet, hur Sakarias bar sig åt.
Men han talade ideligen i stugorna och det dröjde
inte tre veckor, förrän folket var omvändt och gudeligt
igen och hvart Sakarias och hans stora m aruff el till hund
kommo i gårdarna, så anammades de såsom välgörare och
profeter.
Värst var det med fruntimren.
De rent af tillbådo Sakarias.
— Jesses, han har ögon att köpa smör för! suckade de.
Ja, till och med det stora hundkreaturet var föremål
för deras dyrkan. Ty så fort den ledingen kom viftandes
med svansen och snokandes mellan husen i byn, sprungo
kvinnfolken ut och slängde feta köttben åt honom, hvem
som värst var.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
