Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han höll denna gång också knappt på att kunna sitta,
ty i två föregående nätter hade han vakat öfver Ivar i
Strängen, som låg tvärt för döden i lunginflammationen.
Rätt hvad det var kom herrskapet emellertid ner i köket.
Patron höll ett litet tal och tackade dem för det flydda
året. Han var nöjd med dem allesammans, yttrade han,
undantagandes Johan i Gummebo, som fortfarande hölle
sig fjärran från den rätta vägen och följde sitt eget kött.
Men kanske kunde också han räddas.
Så läste då frun det vanliga måttet ur en andaktsbok,
medan gubbarne sutto och längtade efter att få masa hem
igen, och gummorna önskade sig ett par af de blanka
kastrullerna på väggarna.
Det var, förstås, deras andakt.
Men under läsningen somnade Johan in, genomvakad
som han var, och sof och drömde om de glada nyårskalas,
till hvilka han, när han var barn, fick vandra i sällskap
med far sin, för många år sedan, under den förra ägarens,
baronens tid. Han sof och log i drömmen så lugnt och
godt, att han knappast vaknade, när hustrun stötte honom
i sidan, då den välsignade tebrickan slutligen kom bort
till den ändan.
Långt ifrån half vaken och med drömmen ännu
gyck-lande framför sig, for han upp och började sjunga:
»Den signade dag»––––––––
— Tyst, mina vänner! Hör Johan sjunger! Kanske
han fått ett annat sinne, hviskade patron.
Och Johan sjöng i sitt drömmande tillstånd den gamla
visan från hans barndomstid:
Den signade dag,
Då Olle och jag
Bodde på Stigabergs kulle.
Bränvin hade jag,
Bränvin hade han,
Vi söpo oss båda så fu’ulle.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
