Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lade en yngre kvinna med ett litet barn på armen, följd
af fem andra små, som höllo henne i klädningsfållen, bleka,
magra och hungriga, så att det skrek i dem, och frysande,
så att deras små tänder skallrade.
Men inne hos Greta var ljus och värme och kaffe och
en välkomsthälsning, som var hjärtligt menad ändå.
— Hej, nu allesammans, skrek Johan och såg inte
alls sömnig ut längre! Värm er nu, godt folk, så ska’ vi
ha’ oss ett litet kalas se’nl
Det var väl inte mycket fint eller omväxlande, det
som bjöds, men det var rikligt och på samma gång det
enda och det bästa som fanns.
Johan satt och såg på, hur de stackars små
Risbygge-barnen åto, nej, slukade allt livad de fingo, och ju mera
de förtärde, dess belåtnare såg han ut.
Aldrig har en värd varit mera mån om sina gäster
än Johan den kvällen, och ingen har känt sig lyckligare
öfver sitt värdskap än han, då de små slutligen voro mätta
och hade återfått sin barnaglädje.
När deras magar voro fyllda, glömde de. sitt elände
och sin fattigdom.
— Nu blir I här i natt! Dä’ ä’ för mörkt för er att
gå hem i kväll, småby tingar. I fån krypa tillsammans med
våra pysslingar, och åt de gamla ska’ vi nog reda plats.
Så få vi se, om vi ha nå’t att ge er till frukost i morgon!
log Greta.
* *
Snart sofvo både värdfolk och gäster i det af patronen
föraktade torparhemmet, sofvo sött och lugnt.
Framåt morgonen stötte Johan sin hustru i sidan.
— Hur många limpor har du kvar utå’ julabaket?
— Åtta stöcken!’
— Ge de fyra åt de stackars människorna, när de gå
hem fram på da’n!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
