- Project Runeberg -  Berättelser / På kyrkobacke och i gillestuga /
110

(1902) [MARC] Author: Thure Sällberg With: Emil Åberg, Georg Stoopendaal, Wille Gernandt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

svor han se’n och bedyrade på hvart enda ställe han kom.
att Johannes bestämdt vore samma person, som varit
tillsammans med Magnusson i Fritsla, då denne blef af med
åtta tusen riksdaler på en marknad, utan att han se’n ens
fick se röken efter pänningarna.

— Jaja — sa’ folket — dä’ kan en allt hålla, troligt,
för nå’11 riktig välsignelse hvilar då inte öfver Hökensås
nu för tiden!

Och efter den betan flydde man Johannes än mer.

Han hade svårt för att få tjänstefolk, och skulle •han
ha »hjälpe», fick han betala mer än någon annan, så det
tärde och gnagde dagligen på hans medel på alla sätt och vis.

Hade inte hans styfdotter varit en så snäll och rar
Hicka, som hon var, hade han säkert aldrig kunnat, för sitt
dåliga ryktes och sitt vilda illvetts skull, ha någon dräng.

Men nu var det så lyckligt för honom, att Anders
Bom tjänade kvar där år efter år, bara för det han tyckte
om tösen.

Och denna å sin sida bedyrade, när Anders menade
på, att han ville flytta, att hon skulle gå på hufvudet i
gölen samma dag, han droge sin kos.

Emellertid började det gå allt mer och mer bakut för
Johannes.

Det var som förgjordt för honom. Jämt och samt
miste han kreatur, och ständigt fick han dålig äring. Var
det torrt på våren och försommaren, så att jorden rent af
liksom skrek efter rägn tills det kom ett åskväder, så var
det nästan säkert, att åskbyn rusade öfver ägorna på Hökensås
utan att släppa ner en droppe vatten, förrän den kom en
half fjärdingsväg bortom Johannes’ åkrar, för så vidt den
inte hade hagel med sig, ty i så fall hände det mångfaldiga
gånger, att de svarta molnen stannade en vändning öfver
Hökensås och laddade ur sig sitt fruktansvärda innehåll
och förhärjade hans säd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 7 23:07:05 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/beratt/3/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free