Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det hvilade, som folket sa’, ingen välsignelse öfver
Hökensås.
Johannes fick lof att inteckna gång på gång, men
pängarna gingo som de kommo, Gu’ vet hvart.
— Jag tror, sa’ Anders ibland, att om husbonden
rätt nitade fast sedlarna med fyrtumsspik vid väggarna, så
gingo de ändå sin kos.
Omsider började Anders förstå, att det inte gärna
kunde hålla ihop länge till för Johannes, och han hörde
sig därför om efter ett torp eller ett litet arrende samt sa’
en dag till Johannes, att han tänkt flytta den följande 24
April, och att han hade för afsikt att gifta sig.
— Hvem ska’ du gifta dej mä’?
— Med Kristin, eran styfdotter. Vi ä’ öfverens om
det! svarade Anders frimodigt.
Men då blef det lif i Johannes på Hökensås. Det
var rätt så när, att han nappat ner bössan och skjutit på
drängstackarn, ty Johannes hade naturligtvis Kristins
fäderne-arf inne med sig, och han ville, förstås, inte ut med pängarna.
—- Kommer du fram med sån’t en gång till, så klipper
ja’ bå’ flickan och dej, om det rätt ska’ ske, när I sofva!
hotade han och såg så hemsk ut, att Anders blef nästan
rädd, fast han annars inte är så buskablyg.
— Vi få hålla ut en tid till. Herren hjälper oss allt
till sist! sa’ Kristin efteråt till Anders.
*
*
Nå, påföljande pingstafton hade Kristin och Anders
på kvällen gått ut och satt sig bakom den stora eken, som
står i bolet vid Hökensås, en bit från ladugården.
De öfverlade, huru de skulle vända sig, och huru de
skulle reglera sin framtid, ty de förstodo grannt, att det
snart skulle vara slut både med Johannes och hennes fä-
dernearf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
