Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stolla-Greta.
Precis som de klämde i med sammanringningen en
söndag på eftersommaren tröt Stolla-Greta borta i fattighuset,
och när budskapet härom, redan innan ringningen hunnit
sluta, spred sig bland kyrkfolket, togo gummorna till att
snyta sig, så att det lät som 0111 en sotig fotogénmotor
arbetat inne i vapenhuset, och de suckade:
— Gu’ gifve, att hon bara slutat i en lycklig stund,
den skråen!
Men gubbarne och socknens styresmän och fäder logo
ett bredt löje och sa’:
— Nå, det var just ingen dålig nyhet på söndagsmoron.
för hon har ju ibland varit te stor tunga för
kommunalkassan. Om nu länsman bara finge tillstånd att jorda
gesällen, som de hittade död i Mogårds hage häromsistens, så
kunde vi ju slå ihop bägge två begrafningarna och sparade
ett par ringedagsverken!
Det var nu många herrans år, som Stolla-Greta gått
omkring småtoseter på vägarna och skrämt kvinnor och
barn med sitt vilda tal och sina brinnande ögon.
Hon gjorde väl aldrig hvarken sig själf eller andra
något ondt, och vissa tider kunde hon tala rätt förståndigt,
särdeles om vintrarna, men så fort det blef sommar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
