Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gumman svarade inte, utan fortfor att ranka på skall
-mejari och sucka.
— Jesses bevare mej! — skrek då Karl Peter och for
upp — då har väl skam själf uppenbarat- sej för dej i
krö-senamarka och kanske han till och med friat te’ dej!
De orden tycktes liksom stöta Inga, så att hon fick
sitt målföre åter.
— Gack efter folk och skicka bu’ på länsman! Där
ligger en dö’er gesäll bakom en lita tall en bit från vägen
i hagen! flämtade hon slutligen.
Och så var det gunås också,
Drängen fick löpa efter länsman, och här han kom,
gingo Snufvebokarlarne och Mogårdsfolket dit ner och funno
liket.
Ligen kände igen den döde, och inte blef man klar
på huruledes han dött heller.
Men riktigt kallnad och liflös var han i alla fall, och
man kan tänka sig hvilket prat och rabaskande det blef i
socknen i följd af denna händelse.
Inga i Snufvebo blef efteråt ett riktigt vidunder af
märklighet, och Karl Peter hade på länge inte ett dyft till
nytta af henne, ty dagligen trafvade hon omkring i gårdarna
och förtäljde, hur det bar till, när hon upptäckte den döde,
och hur han då låg med hufvud och ben och tillbehör.
— Vi få inte begrafva honom, förrän jag fått besked
från Kongl. Maj:ts befallningshafvande. Jag får lof att
skrifva en rapport om saken! förklarade länsman.
— Men det är svårt att ha’ en dö’ människa liggande
ofvan jord i rötmånaden, så det vore väl, om konungens
befallnmgshafvande vi lie raska på! sa’ Måns i Mogård.
— Jag ska’ skrifva utanpå brefvet hvad det handlar om,
så ta’ de bums ihop med det! lät befallningsman och teck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
