Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nade nederst på kuvertet: Tjänstebref, innehållande en funnen
död mansperson».
— Dä’ blir duktigt. Nu legger di nok inte på dä’
inne på kansliet! förklarade Måns.
Det var denna händelse som åstadkom, att vi den
berörda söndagen efter det Stolla-Gretas död blifvit spord
kunde tala om, att vi hade två fattiglik ofvan jord.
När nu gudstjänsten var slut och vi kommo ut ur
kyrkan, stod mor i Höganäs därute på backen och såg
besynnerlig ut i synen.
Vi visste att hon alla dagar mer än andra omhuldat
och sett till Stolla-Greta, och då pratet sade, att Greta natten
förut inte ville styra sej, förrän man skickat efter Märta i
Höganäs, så skockade vi oss omkring henne och sporde, hur
den stackars tosingen haft det i det sista.
— Ah, det är så underligt, så underligt, go’vänner!
Aldrig trodde jag, att ja’ skulle få upplefva en sådan romal,
för en romal är det, värre än i nå’n följetång! suckade Märta.
— Kära hjärtandes, är dä’ en romal, så tala om’et,
om det inte är nå’t, som hänger ihop mä’ bektens insegel!
läto vi och blefvo så upptända af nyfikenhet, att vi knappt
visste till oss.
— Käre Gu’, ja’ vet knappt, om ja’ drömmer eller ä’
vaken! Men när ja’ kom till fattighuset i ottan, låg Greta
och drogs med dö’en. Det var som om någonting hade
sprungit sönder i bröstet på henne. Men vettet hade hon
åter i det närmaste!
o
— Ah, bevars!
— Jo, hon talte om hvad ingen förr vetat!
— Gjorde hon! sa’ vi och sträckte fram halsarna och
spände öronen.
— Ja, gjorde hon så. Men kanske ja’ inte bör yppa’t,
förrän ja’ talt med länsman! fortfor Märta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
