Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Åh, den som vill göra ondt och fördärfva sin nästa,
har skam te’ läromästare, och han ä’ inte stort sämre än
en professor eller en häradshöfding! inföll en annan.
Och det höllo vi med om.
Nå, se’11 hade Petter stämt Sven för sveda och värk
och mera sådant. Men han fick aldrig fulla bevis, utan
bara »bindande liknelser», di kallar t. Processen varade ett
par år och höll på att rent af fördärfva dem bägge två.
Sålunda hade de hushållat med hvarandra i bortåt
fyrtio år och bara tänkt på att förgöra den ene den andre.
Emellertid låg det där benbrottet och grodde i Petter
samt manade honom dag efter dag till hämd. Han kunde
aldrig se Sven utan att han genast efteråt tittade ner på
sitt sneda och krokiga ben och värdt full af vredesmod och
ursinne. Och så underligt var det väl inte heller, ty han
hade verkligen genom spektaklet blifvit bra illavuren i
underredan, som man säger, och det var verkligen med nöd
han efter den betan var i stånd att göra ett reelt dagsverke.
Han kom emellertid icke på länge åt Sven. Denne
aktade sig och var på sin vakt. Men då tänkte Petter till
sist som så, att eftersom ju Sven och hustru hans egentligen
och enligt skriften voro ett kött, så kunde han gärna drabba
uppå henne med sin hämd. Det skulle svida lika rasande
:i skinnet på hennes man, mente han.
Så gick han då ut en mörk kväll på eftersommarn
ett år eller två efteråt och lade sig på lur i Svens
björkdunge. Han visste att Kajsa ovilkorligen den kvällen skulle
fram där, då hon återvände från ystekalas hos skolmästarns.
Och Kajsa kom också omsider traskande i mörkret
och nunande på en sångvers, såsom man ju ofta brukar, när
man är ensam ute och går i mörker. Ty om nå’t
skams-tyg eller dylikt samtidigt är ute och färdas, så kan det ju
inte göra en nå’t ohägn, när man sjunger sånger.
Men Petter lät, minsann, inte dupera sig af nå’n sång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
