- Project Runeberg -  Berättelser / På kyrkobacke och i gillestuga /
132

(1902) [MARC] Author: Thure Sällberg With: Emil Åberg, Georg Stoopendaal, Wille Gernandt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Undras ändå, om di inte ska’ försonas, innan han
tryter! sa’ en utaf oss.

— Borde väl dä, ty dä står ju skrifvet, att man inte
ska’ låta sola gå ner öfver sin vrede, och då bör man väl så
möcke mindre låta själfva lefnadssola sjunka hän öfver sitt
hat! lät Per Måns i Intägt.

Det där tyckte vi alla vara så vådligt bra och kristligt
sagdt, att ingen af oss hade något att svara på’t, utan där
blef lugnt och tyst i stugan en lång vändning.

— Men hva’ ha’ di i alla fall hatat hvarandra för
under en så välsignadt lång tid? frågade någon efter en
stund.

— Herren vet’et, för nå’n människa har då aldrig fått
spaning på’t! svarade Per Måns. Och så gåfvo vi oss till att
repetera upp alla möjliga rackarestreck, som de spelat
hvarandra under tidernas lopp, de bägge illvettiga snålvargarna,
ty snåla ha’ de då var’t till gagn så väl Sven som Petter,
det må Gu’ veta.

En gång när Petter hade knäckt sitt ben och låg till
sängs, gick Sven en natt fram till hans fönster och vrålade:

— Skyima er ut, godt folk, dä’ brinner i alla fyra
knutarna på eran la’gård!

Han förställde sitt målföre, den ledingen, så att Petter
anade ingen argan list, utan rusade upp ur sängen och
kom i förskräckelsen inte ihåg, att lian hade ett knäckt ben
att ryckas med. Han hade heller inte tagit mer än ett
flängande utåt golfvet, förrän han dråsade omkull och bröt
af benet riktigt och reelt på två ställen. Men så fort det
andra husfolket bara tittat ett enda tittande ut genom fönstret,
begrepo de bums, att det var lurilej och djäklastreck af Sven.

— Tänk ändå, att han kunde lura ut’et så knepigt
och illslugt, att han kunde få Petter att bryta benet! lät
Per Måns.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 7 23:07:05 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/beratt/3/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free