- Project Runeberg -  Berättelser / På kyrkobacke och i gillestuga /
136

(1902) [MARC] Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ETT KLOCKBYTE.
t

— Pastorn höll det grannaste tal man kan tänka sej,
så att bå’ ja’ och alla de andra mte kunde hålla oss för
gråt, och Sven syntes gråtosad, han också!

— Jojo, det var nog hans bästa råd! läto vi och bådo
Nils tala 0111 helt och hållet, hur det gått till i Kilabo.

Och det gjorde han.

När pastorn uppmanade Sven att förlåta och göra upp
med Petter, så teg han bara, och det gick inte att få ett
ord ur honom.

Då gick pastorn tvärt ut, och vi trodde alla, att lian
blifvit ilsk. lät Nils.

Men rätt hvacl det var, kom han tillbaka i sällskap
med ingen mer och ingen mindre än Petter själf.

Se’n blef där en ny predikan, som riktigt skar genom
märg och lien. Ingen människa kan tänka sig, huru pastorn
skriftade de bägge gubbarne för deras långliga och vådliga hat.

Men det bet just inte stort på dem, efter hvad vi
kunde tycka.

Till sist sporde pastorn allvarligt och bestämdt, hur
hatet egentligen uppstått ifrån början och livad som var
dess rot och upphof.

Då blef där tyst i stugan, och vi sutto med andan i
halsen, ty vi tänkte få höra någon stor hemlighet uppdagad.

Man kunde väl aldrig tänka annat än att de kränkt
hvarandra i kärleksväg nå’11 gång i ungdomen, och att den
ene röfvat bort all lifvets lycka för den andre.

Till sist sa’ Petter:

— Dä’ tjänar ingenting till att rota upp en hop
gammal dålighet!

Pastorn blef förvånad, men då han funderat en liten
vändning, gaf han sig ånyo på gubbarne med en predikan,
och när han hållit på en kvart, mjuknade verkligen Sven,
där han låg i sin säng, vinkade med handen och hviskade:

— Jo, för 40 år sedan eller så bytte jag klocka med
Petter, och det fattades inte mindre än tre hjul i den jag fick!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:48:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/beratt/3/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free