- Project Runeberg -  Berättelser / På kyrkobacke och i gillestuga /
140

(1902) [MARC] Author: Thure Sällberg With: Emil Åberg, Georg Stoopendaal, Wille Gernandt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Jag ska’ ursäkta dej, jag! återtog bokhållarn och
sprätte en stor ölandsnöt mot nästippen på Erik.

Men det var dumt gjordt, ty Erik blef rädd och ryckte
till så argt och brådt, att han med armbågen stötte till ett
litermått, fullt med fotogen, som stod invid honom, så att
måttet for pladask midt i en kaffesäck och göt sitt innehåll
öfver bönorna.

Herre min skapare, sådana böner handlarn läste i en
bod! Ty han kom själf ut i detsamma.

— Ja, inte var dä’ mitt fel, sa’ Erik, för bokhållarn
sprätte mej på näsan, och dä vill ja’ åtminstone ha’ en fira
eller fem cigarrer för!

Handlarn sa’ visserligen till, att de skulle kasta bort
kaffebönorna, och säcken bars ut. Men icke förty spordes
det efteråt, att folket i orten klagade öfver, att deras kaffe
smakade xotogén. Och hos Inga på Hörnet slog det eld i
kaffe-brännaren en afton, så att brännaren exploderade och ref
ner halfva spishvalfvet och vred själfva pipen från
kaffekokare som hon hade satt på för att koka af sumpen mens
hon brände bönorna.

Gack och fråga henne själfva, så ska’ ni få höra, om
inte hvarteviga ord jag säger är sanning. Ass hon vill tala,
förstås, ty hon blef omvänd af skrämseln och söker bättra
sig samt gitter inte gärna språka uti världsliga ting numera.
Men inte för det att någon kan få i min skalle, att handlarn
kastade ut fotogénkaffet.

Nå, när Erik i Fläskelund väl hade gjort ifrån sig
med spottandet i h ve temjölet och med fotogenen, gick han
med piskan under armen bakom disken och sa’, att han
ville titta på en slump korngryn, som stod där. Men hur
han svängde, kom han att med piskskaftet sopa ner en liop
kaffekoppar och lampglas ur en hylla.

— Dä’ får du betala! röt handlarn, som började bli
bå’ rasande och nervös.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 7 23:07:05 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/beratt/3/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free