Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Livsleda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hand emot honom. Han stack genast in sin däri,
och så gingo de bredvid varandra under tystnad.
Det var som om en känsla av trygghet strömmat
genom hennes varelse från denna lilla hand,
och denna förtroendefullhet, som icke ens förmådde
fatta möjligheten av, att man kunde vara till besvär,
rörde henne. Vad var det för en hemlig drivfjäder,
som gjorde, att detta barn kunde hålla ut hos henne
med sådant tålamod?
Hon tänkte på hur trötta de små fötterna måste
vara, satte sig därför på en bänk och lyfte
stillatigande den lille upp bredvid sig. Han blev sittande
där med hängande ben och såg ut som en stor
människa, vilken till sitt bryderi känner, att det
här borde föras konversation.
»Tycker du synd om mig, att jag är sjuk —
som mamma säger?» frågade tanten.
»Ja,» kom det blygt.
»Har du själv varit sjuk?»
»Ja, jag har varit sjuk en gång. Det var när
doktorn brukade gå till mig.» Nu var han odelat
glad över att ha fått ett samtalsämne.
»Tyckte du om doktorn?»
»Ja; men jag var så rädd för honom.»
»Varför var du rädd? Var doktorn obeskedlig
mot dig?»
»Nej, men jag var så rädd för det där järnet.»
»Vilket järn?»
»Han stack in ett långt järn här.» Den lille
visade på ena sidan av sin tröja.
»Ett järn!»
»Ja. Jag» — han giorde ett uppehåll för att
kunna draga sig till minnes och uttala orden
korrekt — »jag hade vatten i lungsäcken.»
Han såg frågande upp för att se om hon
förstått detta konstiga.
Hon tyckte sig se honom ligga på sjukbädden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
