Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Livsleda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
iklädd sin långa, vita nattskjorta; hennes egen
livsbävan mätte detta lilla hjärtas hjälplösa ångest,
hon såg dessa stora undrande barnaögon med
deras förskrämda resignation och protestlösa
undergivenhet...
Hennes sinne sved, som varma muskler svida
för isande knivblad, och de livströtta ögonen drogo
sig tillhopa för att slippa se mer.
Det blev tyst mellan de två, och de sutto stilla
på bänken.
»Leker du aldrig med dina syskon?» vidtog
tanten på nytt.
»Nej.»
»Tycker du inte om dem?»
Han tvekade först.
»Nej.»
»Varför det?»
Han tänkte efter ett ögonblick för att kunna
svara riktigt sanningsenligt.
»De ta så hårt,» sade han och såg upp i hennes
ansikte, liksom för att få det avgjort om den
förklaringen kunde gälla.
Hans följeslagerska svarade ej; det lade sig ett
par veck mellan hennes ögonbryn som i smärta.
Hon förstod plötsligt hur ensam han var, denne
lille, huru hänvisad till sig själv, han — som måste
frukta sina syskons lekar.
»Tant.»
Hon såg på honom, han satt hopsjunken på
bänken, kutryggig som en liten apa.
»Vad vill du?»
»Tror tant inte, det är middag snart?»
Han sade det mycket lågt, skamsen över att
hungern tvingade honom till påminnelsen.
»Jo, det är visst middag nu.»
De reste sig båda och började gå upp emot
huvudbyggnaden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
