Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Livsleda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När det omaka paret kom in i matsalen, stod
soppan redan på bordet.
»Det var väl att ni kom; jag hade skickat
betjänten ut att söka efter er,» sade frun; »alla dessa
hungriga magar kunde inte vänta längre.» Hon stod
vid ena bordsändan och såg omkring sig på den
stojande barnaskaran, som knuffades under brådskan
att komma till sina stolar.
»Mamma, skall pappa inte komma hem till
middag?» ropade en gnällig flickröst.
»Nej. Inte förrän i morgon.»
»Då kan jag få sitta på hans plats!» kom det
trestämmigt, den ena rösten skrikande över den
andra.
»Var och en blir där han är van — var så
god! — och intet väsen.»
Moderns bestämda ton kom det att bli tyst
med ens.
»Förlåt mina skrikhalsar, kära Ottilia,» vände
hon sig till den främmande, »får jag be dig taga
plats?»
Den tilltalade satte sig stelt. Det låg någonting
fientligt i hennes blick, och hon undvek att se på
sin svägerska.
Denna var synbarligen ett gott stycke in i
trettiotalet, men hennes fylliga rödhyllta ansikte med
den käcka minen hade någonting ungdomligt och
levnadsdugligt i hela sitt uttryck.
»Ni ha visst varit på långtur?» sade hon och
såg bort på sin gäst, i det hon också själv intog
sin plats. Hon hade ett par kloka, erfarna ögon
med en botten av välvilja.
»Ja, vi ha gått mycket,» var det tvära svaret.
»Nå, och har Ejnar kunnat vara tant till någon
nytta?» fortsatte frun med det slags muntra
oförskräckthet som liksom vill tvinga bort en
annans misstämning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
