Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Morfar» var inte Lallas morfar. Hon visste
inte, vem han var morfar åt, men alla i huset
kallade honom så, och Lalla som de andra.
Han hade varit korpral. Lalla visste inte
riktigt vad det ville säga, men hon hade reda på, att
det var för den skull han hade så stora, gråa
mustascher
Han hade en egen kammare och en hylla med
gamla böcker, och en annan hylla med gamla
tobakspipor. Lalla kom dit in ibland, ty han tyckte om
att ha henne där och lät henne riva om i några
lådor med gammalt järnskrammel, och så gav han
henne socker.
Egentligen var Lalla rädd för morfar. Han var
så högväxt och så bred, och det var som om ett
litet hus vandrade omkring i stugan, när han kom
in. Och så tog han sig så ofta om hakan, och den
var full av korta, gråa skäggstubbar, som krasade
när han strök över dem, och det ryste i Lalla var
gång hon hörde det. Och så sipprade det alltid
fram tobakssås i hans mungipor, och när han talade,
lät det alltid som om han skulle spotta strax, och
det var Lalla rädd för.
Ja — och så var hon rädd, att han skulle ta
henne på knät, för han luktade av starkt. Och
så hade han en långhårig fårskinnspäls, klädd med
grått vadmal, och den luktade som när en hund
kommer in från vått väder. Och så blygdes hon
över att han så ofta gick i sitt skåp och drack ur
en flaska, ty det skrattade folket åt. Och så blygdes
hon över, att han om aftnarna var så röd på
kinderna och pratade så mycket.
Men för resten var morfar snäll. Och ibland —
helst när husbond’ och husbondmoran voro borta —
kunde han berätta roliga historier om »Skam och
Ritta grå» eller om »Rike Per och fattig Per». Och
ibland sjöng han också visor — vackra visor, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
