Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jungfrun skulle sig till ottesången gå» och mera
sådant; men då skämdes Lalla också. För det lät
som om rösten vore sprucken, han kunde inte alls
komma ut med det, och Lalla satt som på nålar
av fruktan, att han skulle se, hur ömkligt hon tyckte
det lät.
Men visorna lärde hon.
Det var bara en, som hon tyckte om att höra
morfar sjunga, och den började:
»Fyra möss uti dansen gå,
så hela jorden hon rungar.» —
Den kunde hon höra på hur ofta som helst.
Hon tyckte om att höra sjungas om de mössen, och
det lät så sorgset och så vackert, att då ville hon
alltid sitta på knät, och utan att hon visste varför,
började tårarna droppa, och hon gömde sitt ansikte
vid den regnväderluktande vadmalspälsen och satt
alldeles stilla.
Allt detta kunde Lalla utantill nu, så liten som
hon var. Hon visste precis hur morfar skulle tala,
när han blev röd på kinderna, och hon visste hur
han skulle se ut i morgon, när han mager och frusen
kom till frukostbordet för att äta sill och potatis,
med stelnade händer, liksom nu.
Men kurre det var någonting annorlunda än
allt annat. Det var något att vara riktigt glad åt,
och icke att blygas över, som morfars sångkonst.
Kurre hade tröttnat på att dansa, klättrade upp
på burens sida och bökade nu med nosen mot det
överbundna förklädet för att komma ut. Han tyckte
där borde finnas en svag punkt. Det fanns där
också, ty det märktes att tyget vid den ena sidan
började ge vika.
Lallas hjärta flög upp i halsgropen. Ingen
kunde beräkna de olyckor, vilka skulle inträffa, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
