Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fången i Kaukasus - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Vad tjänar det till? svarade Kostylin. Låt oss
rida på.
Men Sjilin vägrade.
— Nej, sade han, vänta du här nere, så rider jag
upp och tittar ett slag.
Och han började rida uppåt berget till vänster.
Hästen var hans privata (han hade betalt hundra rubel
för den som fölunge och själv ridit in den), och som
på vingar bar den honom uppför branten. Bäst det var
fick han se ett trettiotal beridna tatarer högst uppe på
berget. Han utför i en fart, men tatarerna hade hunnit
bli honom varse och de efter och ryckte gevären ur
fodralen mitt i galoppen. Hals över huvud kom Sjilin
nerfarande på vägen och skrek åt Kostylin:
— Fram med geväret!
Och hästen sin bad han i tankarna: »Gumman lilla,
gör nu ditt bästa, snubbla inte! Snubblar du är det
ute med oss. Hinner jag bara få geväret, så ger jag
mig inte.»
Men knappt fick Kostylin syn på tatarerna förrän
han i stället för att vänta i full galopp gav sig av åt
fästningen till. Piskslagen haglade än över ena
häst-länden, än över den andra. Genom dammet såg man
bara hästens viftande svans.
Sjilin såg att han var illa ute. Geväret var sin kos
och med blotta sabeln kunde han ingenting uträtta.
Han vände hästen i riktning mot konvojen — det var
enda utvägen till räddning. Men i detsamma spärrades
hans väg av ett halvt dussin tatarer. Han drog tyglarna
åt sig och ville vända, men hästen hade fallit i full
galopp, han kunde inte hejda den, det bar i väg rätt
emot dem. En rödskäggig tatar på en grå häst
närmade sig honom. Han gnisslade, visade tänderna,
geväret hade han framme.
»Hm», tänkte Sjilin, »jag känner till er, satar. Tar ni
mig levande, burar ni in mig och pryglar mig. Jag ger
mig inte levande ...»
6. — Tolstoj, Ivan lilit? död. 81
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
