- Project Runeberg -  Berättelser för folket /
82

(1929) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fången i Kaukasus - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fast liten till växten var Sjilin en modig karl. Han
drog sin sabel och styrde hästen rätt på den
röd-skäggige tataren. »Antingen rider jag ner honom», tänkte
han, »eller också fäller jag honom med sabeln.»

Men Sjilin hann aldrig fram. Det lossades skott
bakifrån och hästen blev träffad. Den störtade till
marken och föll på sidan med Sjilins ena ben under sig.

Innan han fått tid att resa sig sutto två stinkande
tatarer gränsle över honom och vredo hans armar
bakåt. Han slet sig och kastade av tatarerna, men i
detsamma kommo tre stycken andra framsprängande
och började slå honom i huvudet med gevärskolvarna.
Det blev svart för hans ögon och benen veko sig.
Tatarerna grepo honom, lösgjorde medhavda rep från
sadlarna, bakbundo hans armar med en tatarknut och
släpade honom med sig. Hans mössa slogo de av
honom, stövlarna drogo de av honom, hans klocka
togo de, hans kläder sleto de i trasor. Sjilin vände på
huvudet och kastade en blick på sin häst. Som den
hade fallit, stackarn, så låg den, bara sparkade med
benen, kunde inte komma på fötter. Den hade ett hål
i huvudet och ur hålet forsade svart blod — marken
var genomdränkt av det en halv famn i omkrets. En
tatar gick fram till hästen och började lossa sadeln,
hästen fortsatte att sparka. Tataren drog sin dolk ur
slidan och skar av dess strupe. Det pep och bubblade
i strupen, hästen började spritta i alla lemmar och gav
upp andan. Tatarerna togo av sadel och remtyg. Den
rödskäggige steg till häst, andra satte upp Sjilin
bakom honom i sadeln, och för att han inte skulle ramla av
bundo de med en rem fast honom vid tataren, och så
bar det av uppåt bergen.

Där satt Sjilin bakom tataren och for av och an och
slog ansiktet i den stinkande tatarryggen. Det enda han
såg var den kraftiga tatariska ryggen och den seniga
nacken och så litet av den rakade blåaktiga
huvudskålen under mössan. Sjilins huvud var sönderslaget,

82

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:48:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/berfolk/0006.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free