- Project Runeberg -  Berättelser för folket /
103

(1929) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fången i Kaukasus - V - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

berget kom. De började orda. Sjilin uppfattade att de
lade råd om hur det skulle förfaras med dem. Somliga
föreslogo att de skulle skickas längre upp i bergen,
gubben sade: — Bäst att döda dem.

Men Abdul sade ifrån: — Jag har betalat pengar för
dem, jag vill ha lösesumma för dem.

Gubben svarade: — De betalar ingenting, ställer bara
till olycka. Det är synd att föda ryssar. Slå ihjäl dem
och därmed jämnt.

De skildes åt. Abdul kom fram till Sjilin.

— Oin det inte kommer lösen för er inom två veckor,
piskar jag ihjäl er. Och om du försöker rymma en
gång till, slår jag ihjäl dig som en hund. Skriv ett
brev och skriv så att det tar.

Man gav dem papper och de skrevo. Fotblacken
skruvades på och de fördes bakom moskén. Där var
en grop fem alnar djup, och i den gropen firades
de ner.

VI.

Det blev en hård tid för dem. Fotblacken togos
aldrig av och de släpptes aldrig upp i det fria. Som
åt hundar slängdes rå deg ner till dem; vatten fingo
de också i ett krus. Det stank i gropen, det var kvavt
och fuktigt. Kostylin blev sjuk på allvar, han
svullnade upp och fick gikt i hela kroppen. Även Sjilin
tappade modet; han såg ingen utväg ur denna klämma.

Han började gräva en gång, men hade ingenstans att
göra av jorden. Abdul fick se hans tilltag och hotade
att slå ihjäl honom.

En dag bäst han satt där på huk i gropen och sörjde
sin frihet ramlade först ett och så ännu ett bröd rätt
i hans knä och det började regna körsbär. Han tittade
upp, där stod Dina. Hon tittade tillbaka, brast i skratt
och sprang sin väg. »Skulle inte Dina kunna hjälpa
mig?» flög det för Sjilin.

103

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:48:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/berfolk/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free