- Project Runeberg -  Berättelser för folket /
104

(1929) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fången i Kaukasus - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han gjorde rent på ett ställe i gropen, krafsade
fram lera och började modellera dockor. Människor,
hästar, hundar gjorde han. »Dem skall jag kasta till
Dina, när hon kommer», tänkte han.

Men dagen därpå kom ingen Dina. Han bara hörde
hästtramp, det kom folk, och tatarerna samlades vid
moskén, trätte, väsnades och ordade om ryssarna. Och
gubbens röst hörde han. Inte förmådde han riktigt
uppfatta vad som talades, men han gissade att
ryssarna hade närmat sig och att tatarerna voro rädda för
att de skulle överfalla aulen och inte visste vad de
skulle göra med fångarna.

Efter mycket ordande avlägsnade de sig. Plötsligt
fick Sjilin höra ett prassel ovanför. Han tittade upp.
Där satt Dina på huk, med knäna i jämnhöjd med
huvudet, hon lutade sig framåt, och halsbandet dinglade
över gropen, hennes ögon tindrade likt stjärnor. Ur
ärmen drog hon fram två bröd och kastade ner dem.
Sjilin tog emot dem.

— Varför har du inte varit här på så länge? sade
han. Jag har gjort leksaker åt dig. Se där har du.
Och han började kasta upp docka efter docka.

Men hon ruskade på huvudet och tittade inte åt
dockorna.

— Låt vara! sade hon. Hon satt tyst litet, och sedan
lade hon till: Ivan, de ämnar ta livet av dig. Och hon
pekade på sin hals.

— Vem ämnar ta livet av mig?

— Far, de äldste har befallt honom. Men jag tycker
synd om dig.

— Om du tycker synd om mig, sade Sjilin, hämta
då hit en lång stör.

Hon ruskade på huvudet, det kunde hon inte. Sjilin
knäppte ihop händerna och bönföll:

— Dina, Dina lilla, gör det!

— Jag kan inte, sade hon. Alla där hemma skulle
se det.

104

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:48:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/berfolk/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free