Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gud ser sanningen, men hastar inte att yppa den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nätterna och det var en sådan förtvivlan över honom att
han ej visste vart han skulle ta vägen.
En natt vankade han omkring i fästningen och fick
se att jord vällde fram under en brits. Han stannade
och tittade. Med ens kom Makar Semjonov fram under
britsen och såg förskräckt på Aksenov. Denne ville
gå vidare och låtsades inte se honom. Men Makar grep
honom i armen och berättade att han var i färd med
att gräva en gång under muren och att han var dag
bar ut jord i stövelskaften och hällde ut den på vägen,
när de gingo till sitt arbete. Han sade:
— Men håll mun bara, gubbe, håll mun, så skall
jag hjälpa ut dig också. Skvallrar du, får jag prygel,
men dig kostar det livet, för jag slår ihjäl dig.
Vid åsynen av upphovet till sitt livs olycka började
Aksenov darra av raseri, han ryckte sig loss ur greppet
och sade:
— Jag har ingenting att komma ut till, och vad det
beträffar att du skulle slå ihjäl mig, så har du mördat
mig för länge sen. Och om jag anmäler dig eller inte
det står i Guds hand.
Dagen därpå när fångarna fördes ut till arbetet
märkte soldaterna att Makar Semjonov hällde ut jord.
De började leta i fästningen och funno hålet.
Fängelsedirektören kom till fästningen och började förhöra
alla: — Vem har grävt hålet? Alla nekade. De som
hade vetskap om saken förrådde ej Makar Semjonov,
ty de visste att för en sådan sak skulle han bli pryglad
halvt till döds. Slutligen vände sig direktören till
Aksenov. Han visste att Aksenov var en rättsinnig man
och sade:
— Gubbe, du är redbar, säg mig inför Gud: vem har
gjort detta?
Makar Semjonov stod till synes oberörd med blicken
fäst på fängelsedirektören och såg ej åt Aksenov.
Aksenovs händer och läppar började darra och han
förmådde ej på länge få fram ett ord. Han tänkte:
117
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
