Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gud ser sanningen, men hastar inte att yppa den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Varför skulle jag hjälpa honom, när han har störtat
mig i fördärv? Nu må han umgälla vad jag har fått
lida. Och talar jag om, blir han genompryglad. Men
om jag skulle misstänka honom med orätt? Och för
resten, blir det bättre för mig för det?»
Fängelsedirektören sade än en gång:
— Nåå, gubbe, säg sanningen: vem är det som har
grävt gången?
Aksenov kastade en blick på Makar Semjonov och
sade:
— Det kan jag inte säga, ers välborenhet. Gud bjuder
mig att ingenting säga och jag säger ingenting. Gör
vad ni vill med mig, ni har makten.
Och hur än fängelsedirektören ansatte honom fick
han ej ett ord mer ur honom. Och det blev inte
uppdagat vem som hade grävt gången.
Då Aksenov natten därpå halvsovande låg på sin
brits, hörde han hur någon kom och satte sig vid hans
fötter. Han såg upp och trots mörkret igenkände han
Makar. Aksenov sade:
— Vad vill du mig mera? Vad gör du här?
Makar Semjonov teg. Aksenov reste på sig och sade:
— Vad vill du? Gå din väg. Annars kallar jag på
soldaterna.
Makar Semjonov lutade sig fram mot Aksenov och
viskade:
— Ivan Dmitritj, förlåt mig!
Aksenov sade:
— Vad skall jag förlåta dig?
— Det var jag som mördade handelsmannen och det
var jag som stoppade kniven i din påse. Jag ämnade
mörda dig också, men det kom folk på gården. Jag
stoppade ner kniven i din påse och hoppade ut genom
fönstret.
Aksenov teg och visste inte vad han skulle säga.
Makar Semjonov gled ned från britsen, bugade till
golvet och sade:
118
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
