Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vandren i ljuset, medan I haven ljuset. Berättelse från den första kristna tiden - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
måste iakttagas alltsedan kejsar Augusti tid; även under
den nuvarande kejsaren, Trajanus, upprätthöllos de
strängt. Cilicien låg långt från Romi, men det styrdes
av en romersk ståthållare, allt som skedde i Rom hade
inverkan också på Cilicien och styresmännen följde i
allt sina kejsares föredömen.
Juvenalis mindes ännu från sin barndom historierna
om allt vad kejsar Nero begått i Rom, sedermera hade
han sett hur den ene kejsaren efter den andre hade
störtats, och klok som han var förstod han att i
romerska religionen fanns ingenting heligt utan allt var
människoverk. Ofta upprördes han av det vanvettiga i
hela livet omkring honom och särskilt i vad som
försiggick i Rom, där han brukade vistas för sina affärers
skull. Tvivelsmål uppstego inom honom, det var så
mycket han inte kunde fatta, men han gav sin brist på
bildning skulden.
Han var gift och hade haft fyra barn, men tre hade
dött i späd ålder. En son vid namn Julius var i livet.
På denne Julius koncentrerade Juvenalis all sin
kärlek och all sin faderliga omsorg. Framför allt ville
Juvenalis uppfostra sin son så att han skulle slippa
kväljas av de tvivel på livet som oroade honom själv.
Då Julius fyllt femton år, satte fadern honom i skola
hos en filosof, som slagit sig ner i deras stad och gav
undervisning åt ungdom. Till filosofen skickade han
också sonens lekkamrat Pamfilius, son till en av
Juvenalis frigiven slav. Ynglingarna, båda vackra, voro
jämnåriga och goda vänner.
Bägge ynglingarna läste flitigt och uppförde sig väl.
Julius utmärkte sig mest i poesi och matematik,
Pamfilius i filosofi. Ett år före kursens slut underrättade
Pamfilius läraren att hans mor, en änka, skulle flytta
till staden Dafne och att han därför nödgades lämna
skolan. Läraren blev ledsen över att mista en lärjunge
som gjorde honom heder, Juvenalis blev ledsen, men
allra ledsnast blev Julius. Inga övertalningar att stanna
125
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
