Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vandren i ljuset, medan I haven ljuset. Berättelse från den första kristna tiden - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förrymd slav. Till en början latade han sig och förde
ett dåligt liv, det är sant, men snart bättrade han sig
och nu är han en god broder.
— Men om han inte hade bättrat sig?
— Sådana finns det också. Äldsten Cyrillus säger att
sådana bör man behandla som sina bröder framför alla
andra och älska dem allra mest.
— Kan man verkligen älska förhärdade odågor?
— Kan man annat än älska människan?
— Men hur kan ni ge alla vad de begära av er?
frågade Julius. Om min far gåve alla vad de be om
skulle han snart ha ingenting kvar.
— Jag vet inte, svarade Pamfilius, hos oss räcker
det för behoven. Och om det också händer att vi inte
ha något att äta eller skyla oss med, så be vi att få
av andra och de ge oss. Men det händer sällan. Mig
har det hänt bara en gång att jag lagt mig utan
kvällsmål, och det var därför att jag var mycket trött och
inte ville gå till en broder och begära.
— Jag vet inte hur ni bära er åt, sade Julius, men
nog är det väl som min far säger, att om man inte
tar vara på sitt eget och så till på köpet ger åt alla
som komma och tigga, får man själv svälta ihjäl.
— Vi svälta inte ihjäl. Kom och se själv. Vi leva,
och det är så långtifrån att vi lida nöd att vi till och
med ha en hop överflödig egendom.
— Men hur kan det komma sig?
— Jo, det skall jag förklara. Vi bekänna oss alla
till en och samma lära, men kraften att följa den är
olika: större hos den ene, mindre hos den andre. Den
ene har redan fullkomnat sig i det goda livet, en annan
har just begynt det. Framför oss alla står Kristus och
hans liv, och vi försöka alla efterlikna honom och se
däri vår högsta uppgift. Somliga ibland oss, såsom
äldsten Cyrillus och hustrun Pelagia, stå framom oss,
andra stå efter oss, ännu andra än längre efter, men
alla vandra en och samma väg. De främsta äro redan
127
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
