Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vandren i ljuset, medan I haven ljuset. Berättelse från den första kristna tiden - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Julius upp ur bädden och började leva ett nytt liv i
enlighet med hans råd. Han anskaffade lärare åt barnen
och övervakade själv deras undervisning. Hela sin
övriga tid ägnade han åt de offentliga värven och snart
blev han en högst betydande man i staden.
Så levde Julius ett år, och under detta år ägnade han
kristianerna ingen tanke. Men efter årets förlopp
öppnades i deras stad en rättegång mot de kristna.
Till Cilicien ankom ett sändebud från kejsaren med
uppdrag att undertrycka den kristna förkunnelsen. Julius
hörde talas om de mått och steg som vidtogos mot
kristianerna, men i tro att detta inte berörde det
samfund Pamfilius tillhörde oroade han sig ej för honom.
Men en dag när han gick över torget till sin
ämbets-lokal närmade sig honom en äldre, fattigt klädd man,
som han först ej kände igen; det var Pamfilius. Med
ett barn vid handen trädde han fram till Julius.
— God dag, min vän, sade Pamfilius. Jag har en
stor bön till dig, men jag vet ej om du under nu
pågående förföljelser av de kristna vill erkänna mig
som din vän och ej fruktar att mista din plats genom
förbindelser med mig.
— Jag fruktar ingen, svarade Julius, och som bevis
ber jag dig att följa med mig till mitt hem. Jag skall
till och med uppskjuta mina offentliga värv för att få
tala med dig och vara dig till nytta. Följ med mig.
Vems är det där barnet?
— Det är min son.
— För resten hade jag inte behövt fråga. Jag
igenkänner dina drag hos honom. Jag igenkänner också de
blåa ögonen och behöver inte fråga vem din hustru
är: det är den där skönheten som jag för några år
sedan såg tillsammans med dig.
— Du gissar rätt, svarade Pamfilius. Kort efter vårt
sammanträffande blev hon min hustru.
Vännerna följdes åt till Julius’ hus. Julius kallade på
sin hustru och överlämnade gossen åt henne, och
166
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
