Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kornej Vasiljev - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från en rik, stolt, stark man hade Kornej Vasiljev
förvandlats till vad han nu var: en gammal tiggare,
som inte ägde något utom paltorna på kroppen, en
soldatsedel och två skjortor i ryggpåsen. Hela denna
förvandling hade skett så gradvis att han ej skulle
kunnat säga när den börjat och när den fullbordats.
Det enda han visste och var fast övertygad om, det
var att hans usla hustru bar skulden till olyckan.
Underligt och smärtsamt kändes det att tänka på vad han
varit förr, och när han erinrade sig det, mindes han
också med en hatfull känsla den han betraktade som
upphovet till allt ont han hade slitit under sjutton år.
Samma natt som han misshandlat hustrun hade han
rest åstad till godsägaren, som ville sälja skog. Men
det blev ingen affär av, skogen var redan såld och
han Vände tillbaka till Moskva, och där började han
dricka. Han hade brukat dricka även förr, men nu
söp han oavbrutet i två veckor. När han blev människa
igen for han för att köpa upp boskap. Det blev ett
misslyckat köp, han led förlust. Han gjorde en andra
resa, men även det köpet blev misslyckat. Efter ett år
hade han tjugufem rubel kvar av de tretusen, och han
måste taga tjänst hos andra. Han hade druckit förut
också, men nu började han berusa sig allt oftare.
Första året hade han plats som bokhållare hos en
kreaturshandlare, men så blev han bortkörd för fylleri.
Sedan fick han genom en bekant plats hos en
sprithandlare, men inte heller där blev han gammal i
tjänsten. Han kunde inte redovisa och blev avskedad.
Han blygdes för att resa hem och ilskan stod också i
vägen. »De reder sig mig förutan. Och pojken kanske
inte är min», tänkte han.
Det gick utför och utför. Han kunde inte leva utan
sprit. Nu sökte han inte längre bokhållarplatser, utan
sökte utkomst som boskapsfösare. Men snart blev han
inte längre antagen ens som sådan.
189
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
