Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - För vad då? Berättelse från polska upprorens dagar - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
någon att begära strafflindring för deporterade
deka-brister eller polacker, som fingo lida för den
fosterlandskärlek man prisade hos dem, då spände han ut
bröstet, stirrade stelt med sina blygrå ögon och sade:
»De får ha det som de har det. Det är för tidigt»,
alldeles som om han visste när rätta tiden var inne.
Och hela hans omgivning: generaler, kammarherrar och
deras fruar, som levde på honom, föllo i extas över
denne store mans visdom och skarpsynthet.
På det hela taget övervägde dock lyckan i makarna
Migurskis liv.
Sålunda framlevde de fem år. Men plötsligt
drabbades de av en oväntad, fruktansvärd sorg. Först
sjuknade flickan och ett par dagar därefter gossen. I tre
dagar låg han i feber, och på fjärde dagen dog han.
Två dagar därefter dog också flickan. Ingen läkare
hade kunnat anskaffas.
Om Albina inte dränkte sig i Ural var det blott
därför att hon ej utan fasa kunde föreställa sig mannens
känslor vid underrättelsen om hennes självmord. Men
svårt var det henne att leva. Hon, som förr alltid varit
så verksam, överlämnade nu alla husliga bestyr åt
Ludwika, och i timtal satt hon sysslolös och stirrade
framför sig eller sprang hon plötsligt upp och flydde
in i sitt eget lilla rum, och där grät hon tyst, utan att
svara på mannens och Ludvvikas trösteord, blott
skakade på huvudet och bad dem gå och lämna henne
ensam.
Sommartid gick hon till barnens grav och satt där
och sargade sitt hjärta med tankar på vad som varit
och hur det skulle kunna vara. Särskilt pinade henne
tanken att barnen kanske varit vid liv, ifall de hade
bott i en stad, där läkarhjälp hade kunnat fås. »Varför?
Varför?» tänkte hon. »Varken Jozio eller jag begär ju
annat än att han skall få leva så som hans fäder har
levt och jag begär ju bara att få leva med honom,
älska honom och älska och fostra mina små.»
220
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
